Lauri litar på sitt öra och på sin kör

Framför kören söker Lauri Palin kommunikation med sångarna. Han vet att han måste ha äkta kontakt med koristerna om hans sköra instrument, kören, ska låta som han tänkt sig. Dessutom har han upptäckt styrkan i konsonanter.

 

Annika Rentola, text

 

Sitt första stycke skrev Walentinakörens dirigent, Lauri Palin, som sexåring hemma i Stockholm. Låten hette Luuranko lähestyy, Benranglet närmar sig. Det var ett stycke med både noter och text, för Lauri hade tittat på tv.

– Det var något slags 80-talspedagogiskt barnprogram som lärde en att rita lite noter, säger han roat.

I dag arrangerar Lauri gärna något mer komplicerade låtar för att ta fram harmonier som kan hjälpa walentinorna att blåsa liv i den musik man valt för säsongen.

Kören är dirigentens instrument, oftast sönder och med en annorlunda klang än för en vecka sedan. Där ett piano är känsligt för flyttar och luftfuktighet är kören ett instrument som lever beroende på hur många av medlemmarna som är sjuka, bortresta eller på jobbet när det är dags för övning. Ändå ska dirigenten ha en vision och arbeta med den.

Lauri jämför dirigentarbetet med keramikerns. I början finns klumpar av lera, mer eller mindre färdiga att formas till vackra skålar eller uttrycksfulla statyetter. Vänligt men bestämt ska dirigenten forma utgångsmaterialet tills det blir precis som tänkt – just så vackert eller kraftfullt klingande som det kan för att attrahera publiken.

– Som dirigent borde man kunna forma sina sångare genom att reagera på hur de beter sig som levande varelser.

 

När Lauri kom till kören gjorde han det som Lauri Juntumaa, 22 år. Nu, femton år och ett giftermål senare, säger han att dirigenten lär sig mycket om sig själv med hjälp av sin kör.

– Kören är ofta en spegelbild av dig själv. En dag då alla tonarter sjunker kan det bero på att jag själv är trött och energilös.

När Lauri tog över Walentinakören efter dirigenten Teppo Salakka hade han två år av musikstudier i bagaget. I dag är kandidatexamen från Sibelius-Akademin avlagd, och under de senaste åren har Lauri arbetat med att lära sig själv och kören sångtekniken CVT, Complete Vocal Technique, som rätt använd tillåter koristerna att sjunga med ett tätt och varierande popsound utan att rösterna tar stryk. Till vardags arbetar han som kyrkomusiker i Sibbo församling med körer, solister, bandklubbar och gudstjänstbesökare på programmet. Han spelar ensam och samarbetar kring musiken på gudstjänster, andakter och under andra förrättningar. I Sibbo kallar de honom Kantor Lauri.

– Jag har inget problem med att överskrida genrer. Jag vill försöka få musiken i kyrkan att kännas lätthanterlig så att det ska vara låg tröskel till musikverksamheten. Det viktigaste är att hela tiden utveckla musikaliteten. Att testa nya genrer hjälper en att göra det.

För Walentinakören ser dirigenten en framtid med nya, kompletterande genrer.

– Jag tycker hemskt mycket om att göra pop med kör och nu när vi har vi har tränat nya sätt att sjunga, nya klanger, kan vi börja göra stilbyten. En kör kan behärska flera olika sångsätt.

Det finns ändå gränser.

– Heavy metal börjar jag må illa av.

Under de senaste åren har walentinorna fått noggranna direktiv om hur vokaler och konsonanter ska hanteras i olika stycken.

– Konsonantmusik var ett begrepp jag hittade på för några år sedan. Jag lyssnade på pop och insåg att vokalerna finns där mest för att ge rätt tonhöjd medan konsonanterna har stor betydelse. Det var en stor aha-upplevelse för mig. Det var i samma tider som kören började träna twang, säger han och tar till begrepp ur CVT-undervisningen.

Korister kan lära sig i väldigt olika takt och i amatörkörer lär sig en del av kören ofta långsammare än en annan. Störs du när korister inte lär sig tillräckligt snabbt?

– Ofta, men jag har också himla mycket tålamod.

Vilket ser du som körsångarens ansvar?

– Att vara på plats. Under studietiden lärde jag mig att tänka på kör som på ett instrument som jämt är sönder på något sätt. Ska man nå ett så bra resultat som möjligt måste också koristerna kunna sina stämmor så bra som möjligt.

Vad är då arbetet med en kör för dig?

– Att få koristerna att matcha in så att kören inte består av en massa individer. Jag ska få alla att sjunga så lika att vi får fram en homogen klang. För koristen betyder det att man måste mer än att bara kunna sin enskilda stämma. Man måste lyssna på de andra.

Lauri talar om respekt.

– När man är många behöver man ha respekt på många plan. Koristerna ska ha respekt för alla sina medkorister och inte störa dem när de övar genom att babbla eller sjunga slarvigt. Korister ska också ha respekt för dem som sjunger i samma stämma så att de ställer upp för varandra och hjälper dem som som har problem med något ställe. Sedan behöver koristerna ha respekt för dirigenten, som arbetar med 40 sångare på en gång. Och dirigenten behöver ha respekt för kören, som består av människor i en gemensam hobby.

 

Lauris första körupplevelser är från finska församlingens barnkör i Stockholm. Då var han tre år. Han tyckte inte om att sjunga i kör. Sju år senare kom ett annat musicerande in i bilden. När Lauri fyllde 10 flyttade familjen till Borgå och då fick han börja spela piano vid musikinstitutet i stan.

– Jag var egentligen för gammal redan, men de anade väl en musikalitet. Det andra viktiga som hände i Finland var att mamma tvingade mig att börja sjunga i gosskören Cantores Minores. Jag var helt emot tanken, men gick på insjungning.

I Cantores Minores sjöng Lauri från att han var 11 tills han fyllde 22.

– Det fina med det var att lära sig hur man sjunger i kör. Det är en chans som många inte får i den åldern, att sjunga riktiga körsånger och storverk. Egentligen skulle jag ha slutat redan tidigare, men hängde med för att få sjunga mitt favoritverk Brahms Ein Deutches Requiem. Samtidigt hade jag börjat studera körledning vid Sibelius-Akademin och såg med mer kritiska ögon på körledning än tidigare.

Alla perioder ger något slags insikter.

– I dag vet jag att 10-åringar inte har någon hjälp av att man slår fyra slag i takten, utan att man får lite bättre fart på sången genom fem slag.

Under musikstudierna har teori varvats med sång för många olika körledare.

– I studierna lär man sig bland annat att slå rätt, men viktigast som dirigent är att lära sig lyssna på sin kör. Om man vill ha bra samverkan med kören måste man som dirigent kunna visa vad det är man vill ha ut av den. Dirigenten ska ha en vision av hur en sång ska bli och sedan gäller det att ha närvaro under uppträdanden.

 

Lauri Palin

Ålder: 37.

Familj: Hustrun Marina, deras gemensamma son och två bonusbarn.

Yrke och arbete: Musices kandidat från Sibelius-Akademin i Helsingfors med  studier i kyrkomusik och körledning.

Arbete: Fast tjänst som kyrkomusiker i Sibbo svenska församling. Dirigent för Walentinakören.

Hobbyer: Konsolspel, Pokémon go, cykling, pussel och innebandy med kompisar.