Också publiken verkade glad och med på noterna – från körens perspektiv såg det definitivt ut som om en del i publiken sjöng med i de bekantaste låtarna. Någon sågs också försynt torka sig i ögonvrån vid de känsligaste inslagen – vi vill hoppas att det inte var av förtvivlan över att alla noter kanske inte lät som de skulle. En viss förvirring orsakade det att kören också bjöd på några aptitretare inför nästa ordentliga konsert och att aptitretaren tog slut just då man fått lite smak på tungan. Vi ser gärna att det väckte ett intresse för vad som ska komma nästa gång kören ställer upp sig inför publik. Nu går kören in för att öva till den stora finlandssvenska sångfesten i medlet av juni, om vilken ni kan läsa mera på annat ställe i nästa nummer av Aveiten. På hösten tar vi itu med jubileumskonsertens repertoar med förnyad energi och hoppas innerligt att inga coronamoln ska skymma vår oskyldigt blåa himmel.
Walentinorna vill gärna tacka vår trogna publik som uppmuntrar och ger oss en mening med sjungandet Det är ju i allra högsta grad frågan om en växelverkan mellan kör och åhörare.
TEXT: Moa Lindeman