Göteborg. Förväntan ligger i luften denna fredagskväll i oktober när ett tjugotal medlemmar av AV:s Walentinakören samlas på Helsingfors-Vanda flygplats för att åka iväg till den svenska västkusten. Det är skratt, “rådd” och precis lagom med resfeber.
Göteborgskören Espiro besökte Helsingfors i september och nu är det dags för svarsbesök.
Dirigenten
Vi snabbspolar framåt för att fokusera en stund på Espiros dirigent Matts ("med två T") Johansson vars uttrycksfulla sätt att dirigera med hela kroppen inspirerar såväl svenskar som finlandssvenskar.
De två körerna sammanstrålar på lördag förmiddag för en gemensam övning inför konserten på eftermiddagen.
– Tänk er ett inre vattenfall, säger Matts under uppvärmningen och i en kaskad av toner följer 50 korister honom, i takt med hans gestikulerande kropp. I ena sekunden kurar han ihop sig, för att i nästa hoppa upp. Och plötsligt står han där med en batteridriven borr i handen för att med dess surrande ljud illustrera hur sångarna kan reglera kraften i sina röster, precis som borren förändrar sitt ljud beroende på hur hårt man trycker på knappen.
Med dansen i kroppen
Till vardags arbetar Matts bland annat med Balettakademien Göteborgs musikalartister, där kroppens rörelse i samband med musiken är väldigt viktig. Den erfarenheten har han införlivat i sitt övriga körarbete.
– Jag är väldigt intresserad av att utforska och ha kontakt med dem som sjunger. Inte bara verbalt - allt som man är påverkar dem som står framför, säger Matts.
Överraskningar viktiga
– Det är spännande att våga bryta det “riktiga” takteringssättet, att visa vart musiken är på väg och se hur det ses i kropparna och hörs i rösterna.
– Mycket handlar om tillit. Min uppgift är att ge impulser och signaler. I bästa fall blir det “bättre än vad de kan”. Plötsligt tar kören ett annat sorts ansvar.
– Jag gillar att utforska olika former av närvaro och intuitiva nivåer, både under övningar och på konserter, säger Matts Johansson.
Konsert i Hagakyrkan
Lördagen i Göteborg kretsar kring konserten i Hagakyrkan, en vacker nygotisk byggnad från 1859. Kyrkan var i tiden extra modern, fick tidigt elbelysning, år 1901. Göteborg var vid början av 1900-talet en stad som växte snabbt.
Inuti är kyrkan både vacker och välljudande, vilket gör den populär för olika musikframträdanden. Dagsljuset strömmar mjukt in genom de stora fönstren, med sandsten från Skottland, och det är lätt att beundra de vackra ljuskronorna och målade fönsterglasen.
Här hålls en gemensam konsert med cirka tjugo sånger på programmet och 200 besökare i bänkraderna.
Militärområde
Övernattning och kvällsfest äger båda rum i Kviberg, en stadsdel i Göteborg som fram till 1990-talet användes av militären. På det gamla kasernområdet finns idag flera stora idrottsanläggningar, bostäder, föreningslokaler m.m.
Under lättsamma former och vackra dekorationslampor utbyts såväl svenska danssteg som finländska frågesportsfrågor och mellan buffé och efterrätt lär vi oss till exempel om göteborgshumor där man gärna leker med ord. Vi lär oss också den markanta skillnaden mellan det finlandssvenska rådda (röra ihop saker) och det sverigesvenska rådda (fixa saker). I Sverige tackas man om man råddar, i Finland - inte så mycket nej.
Konst och kultur
I söndagens göteborgska hällregn deltar en del av körmedlemmarna i en rundtur i stadens gamla stadsdelar, medan andra vandrar uppe på en höjd och ser ut över havet, och en tredje grupp besöker ett konstmuseum, samtliga guidade av insatta medlemmar i Espirokören.
När flygbussen passerar nöjesparken Liseberg i kvällssolen på väg mot flygplatsen i sydöst, är det med fuktiga skor och nöjda miner som ytterligare ett nordiskt musiksamarbete kan avslutas.
Text: Ulrica Fagerström